Nyfiken Q

Så underbart att få lägga händerna på mitt tangentbord igen! När man trycker på tangenterna kan det bli både bokstäver och siffror och man kan skriva kryptiska saker som ingen männska fattar, bara datorn. Så härligt att få stirra på skärmen i 8 timmar, läsa roliga mail och lösa kluriga problem..?

Man saknar inte kon förrän båset står tomt, men saknar kon det tomma båset? Knappast.

Men, ärligt talat. I morse kändes det som första dagen efter sommarlovet. När man får ta på sina nya fina kläder, plocka ner vässade pennor och tidigt i den höga morgonluften se höstterminens förväntningar och planer. Skönt att få struktur i vardagen. Myntet har två sidor.

Får man skriva om ospännande dagar på bloggen? Jag har packat upp, gått igenom all post och betalat räkningar. Sen blev det i och för sig shopping med trevligt sällskap. Mer spännande än så har jag inte att berätta idag. Men jag har fina ljus i alla fall!

Det blev inte många timmars sömn på flyget men ändå var jag energisk när jag satte fötterna innanför dörren. Fick ett fint välkomnande. Trodde jag skulle orka en after work men efter en middag med V slocknade jag som ett utbrunnet ljus.
Jag är glad att min beställning av vår har levererats, skönt att vakna upp till sol ännu en gång!

Sista natten med gänget!
Karaoke, barrunda på mörka bakgator med lim-sniffande barn, nattklubb där tjejerna tar i mitt hår... Går inte förklara i ord men det var en bra natt!

Vi hade besök av en utomjording men han verkade ha goda avsikter. Kolla in ögonen.

Jag tog ut mina rastarlätor i lördags och nu bara älskar jag mitt fluffiga hår! Vill inte tvätta det rakt igen!!

Q bor i ett spartanskt inrett tält ute på de afrikanska vidderna.
-Det är frihetskänslan jag är ute efter, säger hon och välkomnar oss in i tältet. Sovrummet är inrett i vårens färger, rosa, blått och militärgrönt.
- Jag vill gärna lyfta fram det feminina här ute i denna annars så manliga tillvaro, förklarar hon och visar sin rosenrosa bodylotion-burk.
Plastplattor ligger utlagda på gräset så man lättare kan se om det ligger en skorpion framför fötterna. Gräset går ton i ton med tältväggarna vilket skapar ett enhetligt intryck. På natten kan man se den vackra stjärnhimlen genom det öppna fönstret.
Här ligger hon och läser ett kapitel i sin Coelho-bok innan hon somnar kl 22.

För att få ett fräscht hem har hon använt handsprit för att rengöra plastmadrassen. "Man vet aldrig vilken svettig typ som har använt den innan" säger hon med ett leende.

Det skiljer en del i livsstil mellan oss och våra kenyanska medarbetare, många bor utan el eller rinnande vatten i städerna. Men när vi kommer långt ut i bushen får vi se en liten bit av det riktiga afrikanska livet.

Byäldsten i största klanen utser vakter åt oss så vi inte ska bli rånade. Med stora örhängen, långa kjolar, färgglada smycken, käpp och bössor kommer de två till vårt tältläger, rakt in i kulturkrocken. De pratar varken engelska eller swahili, knappt ens kroppsspråk.
Häromdagen satt vi vid bordet efter maten och jag kände hur vakterna stod och tittade på oss. Inte som när man kan fastna med blicken i fjärran eller tittar på vilken typ av skor man har. De stod bara tre meter bort och stirrade. Jag nämnde det för de andra och insåg att det måste vara något de vill. De gick in i mat-tältet och höll upp sina ransonpåsar. Jag babblade på om hur man värmer maten och öppnar påsarna, de rörde inte en min, bara stod där tafatta. Jag lade en påse i den kokande kannan. Det var varmt och jag överdrev kroppsspråket för att visa att man kan bränna sig. Då brast för första gången deras allvarliga min ut i ett skratt! Jag visste väl att det fanns ett leende någonstans!

De lade ner frukost, lunch, middag och efterrätt i kannan och åt sen upp alltihop. I ett svep. Sen ville de ha ett nytt ransonpaket.

En kväll kom jag in i "köket" och tände min pannlampa. De gapade när jag tryckte på knappen för att ställa in rätt styrka. Jag har ingen aning om vad de tänkte men det var förmodligen första gången de såg en ficklampa. De fick prova den med stora ögon. Förstod att de ville ha den. "Nä du kan tyvärr inte få den. Batteriet dör och då har du ingen nytta av den längre. Och jag behöver den. Sorry." Han förstod troligtvis inte ett ord av vad jag sa men gav tillbaka lampan med förundrad blick.

Nu blev jag sur, fick reda på att jag inte får någon ledig dag den här veckan heller! Jag kan höra hur poolen ropar på mej och den färska mango-josen bara vill bli drucken!
Den enda ledighet jag får är imorgon fram till 11.30. Undrar när poolen öppnar...

Minibananer och eftermiddagssol!

Man lär sig uppskatta de små sakerna här. Efter en svettig, skitig dag är det helt underbar känsla med en dusch. Även om den ser ut så här.

Här uppe är luften tunn. Jag tänkte i min enfald att då är det väl bara att andas mer när man joggar, då får man ju mer syre. Men det känns annorlunda, musklerna blir tunga på nåt sätt. Har säkert något med det kemiska att göra...
Vilken atlet jag blir när jag kommer hem sen, höghöjdstränad och allt!

Såg zebror, giraffer, sjakaler, babianer, 13 elefanter och ett vårtsvin idag. Ovanpå det fick jag köra en timmas off-road. Melankolin från igår är som bortblåst!
Undrar om jag börjar bli beroende av mitt jobb...

I lördags var vi på "diskotek". Efter midnatt spelade de bara afrikansk musik, inget man känner igen och ovana rytmer. Dansade med min afrikanska väninna. "Move your hips" skrek hon. "Yeah that's it, you're good!!"
Ibland tycker jag att jag är bra på att dansa men när man ser henne skaka på allt som finns att skaka på på en kvinnokropp inser jag att det finns nivåer jag aldrig kommer nå! Men kul var det!

När jag äntligen kom till poolen, öppnade boken och beställde mango-josen gick solen i moln. Strax därefter, första gången på 25 dagar, kom regndropparna. Så kan det gå när man har längtat och planerat. Hade inte tillräckligt energi för att skutta upp och göra nya planer så det blev en bok på hotellet. Imorgon får jag bli pigg igen, då är det back to business.

Som jag har längtat efter en dag ledigt! Så mycket jag skulle göra och hur härligt det skulle bli! Men nu när jag plötsligt fick eftermiddag och imorgon ledigt känner jag mej bara matt! Imorgon åker jag till poolen, men idag? Jag kröp upp i min säng med Ahlgrens bilar trots att solen skiner utanför. Hämtar kraft.

Som ni ser var det otroligt vackert på vägen hem igår. Jag var nära ett "double rainbow" moment, bara för mej, snyft!
(http://m.youtube.com/index?desktop_uri=%2F&gl=KE#/watch?v=OQSNhk5ICTI)

Lediga dagar har jag inte haft en enda! Men igår kom vi till hotellet vid halv 5. Jag slängde mej i bilen, lyckades få med en kollega, och drog till en pool! Man är inte kräsen nu kan jag säga för jag tyckte det var underbart! Halvsunkig pool och trasiga stolar men jag njöt!! Nu ska vi iväg till den värsta etappen, 7 dagar i en het gryta, kan bli mer än 40 grader. Får inte se civilisationen förrän om en vecka så... Seeya later!

Vi åkte till kollegorna i det andra tältlägret härom dagen. Fick tvärbromsa när vi kommit runt krönet, sprang elefanter över vägen. Backade långsamt, rädda för att hamna mellan honan och ungen, då blir det lätt mos av bilen. Ståtliga vackra djur är de.

Jag sover normalt sett som en drottning, hela nätterna ute i tält. Inatt hade vi stängt av generatorn för att få ännu mer tyst och lugnt. Trodde vi. Klockan 4 vaknade jag av något djurtjut. Trodde det var en gasell eller liknande, lätet var sjungande, lite råmande. Lät som det var 10 meter bort. Tältväggarna kändes plötsligt tunna. Kunde inte somna om utan försökte lyssna hur många de var och vad som hände.

En stund senare hörde jag skratten. Visste vad det handlade om, hade senast igår läst om hyenans skrattande läte innan de attackerar. Låg på helspänn tills solen gick upp. Tydligen var det hyenorna som både skrattar och råmar. Hoppas den inte tog ett av de fina vegetarianerna i buskarna. Jag överlevde iaf!