Ödmjuk
Ibland drabbas man av en enorm vördnad inför livet. En ödmjukhet stor så man kan gråta.
Idag kom den och jag vet inte varför. Det var på väg från jobbet när jag tänkte på en berättelse jag fick höra igår av en kvinna. Hennes historia slog mej, kanske inte lika hårt igår som den gjorde idag. Jag kunde för ett ögonblick inse hur livet hänger ihop. Vem man egentligen är.
Ödmjukheten fortsatte ikväll när jag äntligen fick besökstid på sjukhuset hos en person som är nära mitt hjärta.
Våren går i 200 km/h och jag är inte säker på att jag hänger med.
Kommentarer
Postat av: Suss
Kan du inte ta och uppdatera snart:))
Trackback
