Anger management
Fröken Q är normalt sett en mycket lugn person. Hon vänder hellre ilskan inåt och kontrollerar den, på gott och ont.
Men en dag kom den där berömda droppen. Och alla svordomarna. Det gick till ungefär så här.
Jag slet till mej my f***ing bag och mina f***ing papper och f***ing rusade ut ur rummet. Slängde ryggsäcken på f***ing trailern och slet upp den för att ta ut nyckeln, som inte fanns där. J**la f***ing h*ll, jag slog på min f***ing väska och alla f***ing saker flög omkring och hamnade på marken. Jag plockade upp alla f***ing saker och slängde dem tillbaka i min f***ing bag och stängde f***ing dragkedjan sen slog jag f***ing väskan i f***ing gen så hårt jag kunde. Och nu börjar det kännas bättre men tog inte slut här. Så stark som jag aldrig tidigare varit slängde jag ut de åtta 20-kilos-väskorna ur två trailers och sedan in med dom f***ing väskorna igen. När jag lyfte in den sista f***ing väskan kom Mr G förbi.
-Why are you doing this again I thought you were finished? Frågade han. Det trodde jag också för fem timmar sen när jag redan då började känna mej lipfärdig av utmattning och hunger. -You're not in the strawberry fields anymore, are you? Nä, G, jag kan inte längre lukta jordgubbsdoft, för jag har slagit min väska gul och blå och svurit åt den som jag aldrig tidigare svurit. Men det var så skönt att få ut alltihop. Jag klappar min väska. Förlåt.
