Uppbrott och avsked
Jag går bort till tvätt-tältet men där är bara en man. Ana, Esther? Frågar jag. Hakuna english, svarar han. No english.
Jag upprepar frågan och håller upp en bild.
-eeh women! Polletten trillar ner. Han pekar bortåt höger. En annan kenyan kommer och översätter. Där borta i det tältet.
Jag lämnar över bilderna till Ana. De ler och Esther pratar och sträcker händerna mot himlen. God bless you, översätter någon. Sedan fortsätter de med sina sysslor och packar. Det känns konstigt och jag blir lite kall inombords när jag går tillbaka till våra tält. Modstulen och sorgsen. Livet går vidare. Det här var bara en liten historia i den stora historien som kallas livet. Ändå har jag så svårt att släppa och gå vidare. Vi färdas snart, inte från denna plats utan mot vårt andra hem 2000 meter högre upp i bergen. Det kommer säkert nya historier där.
