Nyfiken Q

Nu tittar vi åt höger. Ååh vilken fin container jahadå, le nu åt containern.

Bauhaus, det är midsommarromantik, det!

Och så ska vi lukta på blommorna. Åh så... Men de luktar ju inget. Nä. Då får vi låtsas.

Ruffigt? Nä, romantiskt. Eller Shabby Chic som vi brukar säga!

På nytt jobb är det så mycket att ta in och ge och jag hänger inte med. Har slagit om på autopilot och blir imponerad av vad den klarar av!
Presenterar sig själv inför grupper på 20-tal personer utan att vara det minsta nervös. Resonabel och klok trots att jag står bredvid och tittar på!

Regnet rinner nedför rutorna när vi rullar in på perrongen. Det är grått och trist men det spelar ingen roll. Jag känner mej välkommen. Det är som att det står skrivet i stora neonbokstäver, VÄLKOMMEN AMANDA, på varenda en av Stockholms vackra byggnader. Jag är huvudpersonen i filmen om mitt liv. Kanske är det ett actiondrama med en lätt melankolisk underton. Men allt är färgat rosa.

Nämen, vad har hänt här då? Tystnad i flera månader! Så går det när man väntar på det där Perfekta Blogginlägget.
När jag kom hem från Afrika var Sverige fruset. Och likadan blev jag. Sedan smälte isen på Munksjön och jag tänkte att nu, nu är det en bra tid att lämna er åt ert öde. När isen bryts och era hjärtan värms av solen, då släpper jag er fria. Jag skulle bara skriva det där sista, summerande och bästa blogginlägget. Bara.