Så mycket folk och alla har bråttom. Håll till vänster för Guds skull. Springa upp för rulltrapporna. Hamnat i fel fil? Vänd med strömmen och försök ta dej ur.

Det sägs att yoga ska vara avslappnande. Då har man inte testat gårdagens pass. Sträcker och spänner och när man står i den konstigaste positionen, ja då ska man lyfta ett ben till och dessutom försöka andas och le! Men det har knakat i kroppen och jag vill äta nyttigt.

Kokar gulbetorna med blasten tills de blir lagom mjuka. Skalar i kallt vatten med fingertopparna. Tillsammans med fetaost blir det en smaksensation! Sedan stressade jag inte på flera timmar!

En söndag bland rosor, sol och solrosor. Rosendal hade skördefest och gulbetor, sallad, squash och en massa annat däroldat åkte ner i min kasse. Sedan kylde jag benen i östersjön till ljudet av gitarr. En underbar oas i stressens Stockholm.

Jollen höll! 😊 Och härligt var det!

På semestern får man springa i sin egen takt. Fick ett jättebra tips från dagens coach, Sara S. För att få rätt hållning, låt det kännas som snören drar i höfterna och naveln, framåt. Vilken skillnad det blev! Som en ny människa.

Lätt rengöring av seglet och ett par regniga dagar senare var vi redo för segling!

Meneh... Havet vågade. Men inte vi. Med 8 sekundmeter i byarna räckte det gott att paddla runt i viken och sola. Drömmen om segelbåten får vänta en dag.

Och såklart finns den kvar. Något "ruffig" men det kan fixas.

Säkert 20 år sedan den sett dagsljuset. Vi vet inte hur man seglar den men det står väl på Wikipedia?

Är det Sörgårdens uggla som varit framme?

Lite uppfräschning bara sen är den som ny.

Jotack, jag har det toppen! Själv då?
Med människor jag gillar omkring mej är livet så enkelt. Men vad händer när jag blir själv? I en stuga där grannarna är så långt bort så de inte hörs? Ett experiment. Vad ska hon ta sej till nu? Kommer mörka tankar eller tycker hon det är skönt? Jag blev nyfiken på hur jag skulle reagera.

Hungrig kokade jag min ravioli och åt den bakåtlutad i de sista solstrålarna. Sen en middagslur. Såklart. Sen en lur till. Sen tog jag slut på varmvattnet och sjöng Lenka-sånger i duschen. Eller EN Lenka-sång. Eller nä, början på en Lenka-sång. Det var det enda jag kunde så fick jag ju hitta på resten.

Sen youtubeade jag fram Blå Himlen Blues och fascineras över hur äkta musik kan vara från de Stora Människorna.

Börjar sortera böcker men hittar ett rutat block. Med en kopp thé i handen ritar jag Ugglan i mina drömmar. Och sen får jag inspiration till min blogg.

Detta harmoniska med att resa.

Det sägs att man ska leva i nuet men det vill jag inte. Jag vill bevara de här stunderna. Spara dom, kapsla in dom så jag kan öppna dom när det är som mörkast. Alla ljumma kvällar, havsdoft, blommor, kärlek till livet... Vill alltid ha det såhär.

Renoveringen har börjat. Ja, en vägg i alla fall. Riva tapeter och spackla är nog bland det värsta jag vet. Men vädret är med mej. Ösregn passar bra. Skynda, skynda, snart blir det semester på riktigt.

Nu tittar vi åt höger. Ååh vilken fin container jahadå, le nu åt containern.

Bauhaus, det är midsommarromantik, det!

Och så ska vi lukta på blommorna. Åh så... Men de luktar ju inget. Nä. Då får vi låtsas.

Ruffigt? Nä, romantiskt. Eller Shabby Chic som vi brukar säga!

På nytt jobb är det så mycket att ta in och ge och jag hänger inte med. Har slagit om på autopilot och blir imponerad av vad den klarar av!
Presenterar sig själv inför grupper på 20-tal personer utan att vara det minsta nervös. Resonabel och klok trots att jag står bredvid och tittar på!

Regnet rinner nedför rutorna när vi rullar in på perrongen. Det är grått och trist men det spelar ingen roll. Jag känner mej välkommen. Det är som att det står skrivet i stora neonbokstäver, VÄLKOMMEN AMANDA, på varenda en av Stockholms vackra byggnader. Jag är huvudpersonen i filmen om mitt liv. Kanske är det ett actiondrama med en lätt melankolisk underton. Men allt är färgat rosa.

Nämen, vad har hänt här då? Tystnad i flera månader! Så går det när man väntar på det där Perfekta Blogginlägget.
När jag kom hem från Afrika var Sverige fruset. Och likadan blev jag. Sedan smälte isen på Munksjön och jag tänkte att nu, nu är det en bra tid att lämna er åt ert öde. När isen bryts och era hjärtan värms av solen, då släpper jag er fria. Jag skulle bara skriva det där sista, summerande och bästa blogginlägget. Bara.