Långfredagsblod

Näsblodet bubblar och forsar. Det har inte varit synd om mej innan men när jag började inse att jag inte är kapabel att ta min kvast och flyga till Tyskland, då förändrades situationen.
Var säker på att jag skulle vara feberfri i morse, skutta upp och packa det sista och sätta mej på bussen. Men när jag vaknade var kudden alldeles för bekväm och febern hade inte lämnat mej.
Men fick Jesus lida idag så kan väl jag också.
Om jag får svära lite samtidigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0