Nyfiken Q

Sista etappen påbörjad. Jag sätter mej bakom ratten och får väja för får, åsnor, kameler, kossor i massor, herdar och zebror. På med den tjusiga bygghjälmen längst upp på toppen av berget.

Vi akte ivag till ett stort naturreservat for att flugfiska! Hall for oronen alla barn, men jag var lite bakfull. Jag lade mej i solen vid vattenfallet, pa en liten plata. Kort darefter sov jag gott. Vattnet svalkade och solen varmde. Plotsligt blev jag vackt av att platan blev invaderad av 15 personer som skulle gora musikvideo. Yrvaket stallde jag mej jamte och tittade pa. Vaggade med till musiken. -Kom igen, dansa med dom, sa de. Nja det tror jag inte sa jag. Men i nasta lat fick jag sta med i bakgrundskoren och dansa deras dans. Sa nu kommer jag snart pa tv i Kenya. Crazy Africa. Pa vagen tillbaka sag vi manga djur. Ett par hyenor strok langsmed bilen, bara ett par meter fran oss.
Elefanterna var inte vanner.

Vi firade in min födelsedag igår. Och Nico's också, han fyllde år i förrgår. Det blev en földelsedagsafton att minnas, många drinkar blev man bjuden på. Nu åker jag iväg till ett naturreservat, laddar batterierna!

Hjartat klappar extra fort nar jag satter mej i bilen. Tank om de inte ar dar. Vad ska jag saga? Jag ar seg, vad kommer de tro om mej? Ah nej, jag tog de korta byxorna pa mej, de kommer tycka jag ar oanstandig!

Aker genom byn, ser en gammal man ga in i ett hus. Rynkig och vacker. Vill fota. Aker vidare och kliver ur bilen. Med kameran over axeln gar jag runt och forsoker smalta in. Halsar pa folk. En gammal gumma bar en stor dunk vatten alldeles sjalv. -Do you need help fragar jag. Hon skrattar lite och slapar vidare pa dunken. Vacklar till och ska byta hand. Jag springer fram och vi bar gemensamt dunken till hennes hydda. Hon skrattar och tackar. Haller min hand hart och hennes hud ar som en tradstam. Hon vacker sina vaninnor / systrar/ medhustrur som ligger i skuggan bakom huset. Jag sitter ner och pratar pa alla mojliga sprak. En kvinnas son kommer och tolkar. De forsta fragorna jag far ar som vanligt hur gammal jag ar och om jag ar gift. Ajajaj sager de nar jag svarar arligt. Sen kommer fragor om hur mycket man betalar brudens far i Sverige. Och hur manga fruar en man far ha. De skrattar gott och plirar mot mej. De undrar varfor det aker en bil bakom mej nar jag springer. Simba, svarar jag.

Varje kvall har de fest, dansar och sjunger. Jag ar valkommen ikvall. Klockan sju.

Jag sover som en prinsessa har ute. Börjar gaspa nar det mörknar klockan atta och inte manga timmar darefter har jag krupit in i mitt myggnat. Det ar ett bra satt att slippa alla insekter.

Nar solen slocknat och bara var egna lampa lyser kommer de fram. Stora och sma. En mal landar i mitt har och jag för varsamt bort den. Inte klamma ihjal nagot, det kan vara en nairobifluga. De har gift starkare an kobrans men det har jag nog redan skrivit.
Till och med kamelspindlarna har blivit vardagsmat numer. Ja, inte sa att vi ater dem men jag ar inte langre radd. Jag vet att om jag ar ouppmarksam kan de satta sig och börja ata pa mej. Det gar rykten som sager att hanen bedövar medan honan ater och sedan lgger agg i saret. Det enda jag vet ar att de bedövar och sedan lugnt kan sitta och ata. Men mitt myggnat ar stangt dag som natt och jag skulle nog se om nagot decimeterstort satt pa min arm. Jag ar inte radd. Men ackliga ar de.

Igar kvall blaste det kalla vindar. Eller - kalla - de hade kanske bara 25 grader. Jag gillar inte det. Det kanns som alla ormar och odjur gillar vinden och da gör inte jag det. Fick magknip och kunde inte somna. Gick upp för att dricka vatten, blir latt uttorkad. Vattnet var slut. Drack nagra klunkar av mjölken som haller ett ar. Lyfte undan staltraden runt lagret för att vattna de torra buskarna. Vakten vaknade till och kom och hjalpte mej. Asanti sana, sa jag. Eeeeee sa vakten. Det betyder nog ungefar "varsagod, jag ska vakta över dej harifran sa ingen hyena kommer och rövar bort dej min unga fröken".
Ingen mane, bara tusen stjarnor pa himlen.

Magen molade fortfarande. Jag hade atit farska morötter under dagen efter nastan en vecka pa konserverad mat. Kanske fick magen en chock. Nödfall tankte jag och rotade fram min miniatyrflaska Glenfiddlich och en godisbit. Drack nastan en hel centiliter, kande hur den gjorde val i magen. Sen sov jag som en stock och vaknade utvilad klockan atta.

Vi gick pa lejonjakt igen, jag och Happyandy, som ar hans sjalvvalda alias. Vi gick mot en grotta som vi kunde se fran lagret. Jag gick INTE forst. De verkade vara tomma men det fanns spillning av 'katt' och graset var nedtrampat. Kikade in i grottan men man kunde inte se var den slutade. Massor av hirax-spillning i mindre grottor, dessa ackliga bergsrattor som luktar illa och later illa.

 

 

Jag sag en kvinna igar! Det ar ont om dom har. Hon var sjukvardare. Men nar hon gick omkring sag hon inte sa kvinnlig ut, de klumpiga skorna och pösiga militarkladerna gjorde att hon gick och sag ut som en man.

Hoppas jag inte blir san, tankte jag.
Sen tittade jag ner pa mina nedhasade förstora byxor dar jag satt bredbent pa banken. Mina naglar var smutsiga och smink fanns inte i narheten. Jag har till och med lagt av med min pipiga röst för de retade mej för hur jag lat pa radion.

Det far bli andring! Jag tar pa mej lite rosendoftande hudkram och tar fram min modetidning. Kenyanerna tittar nyfiket över axeln och vill lana den sen.

Ett tack till Hakarp for tidningen, den tillfor mycket har ute!

10/6
Va, ar det söndag idag? Na det tror jag inte pa. Har jag missat lördagen? Jag som alltid brukar fira det har pa nagot satt.
Vi far val fira mandag istallet.

8/6
Aker fran var by dar kvinnorna har fina vasterlandska klader och tjusiga frisyrer. Ett par timmar senare ar de istallet ikladda burkha och deras man vit sark och orange skagg. Tva timmar senare gar krigarna omkring i sina rutiga fargglada kjolar och bar överkropp. Barnen springer efter oss och fragar om de kan fa nagot. Ge mej applet du ater pa.

Den första instinkten nar vi stannar ar att ge dom allt jag har och ager. Men kanslan av att kasta brödsmulor at faglarna stoppar mej. De förtjanar inte att tigga. Jag ser att det finns skolor och barnhem och jag vill inte spada pa kanslan av att alla msungos har pengar och prylar att strö omkring sig. Barnen blir inte glada om de far nagot. De blir arga om de inte far nagot. Vad ar ratt? Fragan surrar i mitt huvud. Jag vill inte titta pa barnen. Jag ber vara kenyaner fraga om de har vatten. Det har de. Ma'm please, ma'am, give me something. Nar vi aker darifran ger vi dom var ranson mat. Jag ger inget godis. De har inte ens tandborstar utan tuggar ibland pa pinnar for att rensa tanderna. Jag trodde först de tuggade kat.



Pratade med en expert hemma om bistand. Det enda som fungerar ar mikrolan till en grupp kvinnor. Vi stödjer ett barnhem i byn men det har blivit korrupt. De tar leksakerna och saljer pa marknaden. Jag klandrar dem inte. Alla ser sin möjlighet att skaffa pengar och mat till sig sjalv och de sina. Det jag ger barnen kommer deras storebror ta och salja eller byta mot nagot han vill ha. Eller sa blir det slagsmal och den starkaste far godbitarna. Mödrarna skickar inte barnen till skolan utan klar de sma i trasiga klader, ga ut och leta msungos. Vad ar ratt? Hur raddar jag varlden?

Nar vi aker fran var by har jag jackan pa mej. Det ar kalla morgnar pa 2000 meters hojd. Vi aker uppför, uppför och sedan brant nedför pa de kinesbyggda vagarna. Sedan annu langre nedat och nu börjar det bli varmt. Sedan hett. Handerna svullnar och ryggen blir vat. Jag blir dasig och slö. Vi kör in pa smavagarna, bort fran all typ av civilisation.

Min första fiende nar jag slantrar ur bilen blir graset. Torrt och vitt med sma hullingar. Fröna tranger igenom gymnastikskor, strumpor och skinn. Pa kvallen far man dra ur spetorna och sanera fötterna. I mitt talt finns decimeterstora hal i marken och nagon konstig grön spillning. Jag sopar igen halen och hoppas inget kommer upp ur dom.

Vara vakter anlander. De paratar varken engelska eller swahili. Jag undrar vad de tanker. Jag maste vara den första vita kvinnan de sett. De tror nog att jag ar fru till en av mina kollegor. Jag försöker halsa pa alla sprak jag kan men de tittar bara storögt. Jag slapar in min stora vaska till taltet. De tror nog jag ar anstalld för att bara vaskor, tanker jag da.

Sedan jag var liten har jag tankt. Ibland tankte jag att om man skulle hamna mitt i Afrika, hur skulle man klara sig da? Hur möter man ett lejon och hur pratar man med en inföding utan sprak? Jag kanske kan sjunga, det ar ett sprak alla förstar. Eller dansa afrikansk dans, det ar uttrycksfullt. Det kan jag ju.
Men jag har ingen aning om vad de tanker.. Far frammande kvinnor ens tilltala dom i deras tradition? Kanske vore det enklare om jag varit kille.

Efter andra försöket tar vi oss upp for det brantaste berget med bilen. Eller förresten, monstret. För nar man tror att vi inte kommer komma en decimeter langre far monstret kraft och vi flyger upp över stenar och sand. Sanden ar egentligen aska fran vulkanutbrott och fötterna sjunker ner i dammet nar vi tar oss upp den sista biten. Men vi maste backa ner för det gar inte vanda utan att vi aker över klippkanten. Jag satter mej bakom ratten och har stenkoll pa mitt högra bakhjul. Resten far lösa sig. Och vi kommer ner helskinnade. Det kommer ordna sig imorgon.

Klockan atta ar det becksvart och jag ar utmattad. Lagger mej för att lasa och halvslumrandes hör jag mina kollegor. We have to kill it! Oh my, look how it's jumping! Jag hann tanka att hoppas det inte ar en orm, innan jag somnade och drömde om ilskna flodhastar och boaormar med fulla magar.

Nasta morgon hittade jag den stora skorpionen utanför. Den hade varit pa vag in under min taltduk nar de dödade den.

Jag hade tankt skriva om de senaste dagarna men blev alldeles nyss överraskad av en kamelspindel som sprang i "taket" och sedan hoppade ner mitt framfor mej pa bordet. Det blev en jakt och manniskorna vann. Det har varit en lang dag idag ocksa sa jag skriver mer imorgon. Godnatt.

Under veckan har jag inte kunnat ladda upp så många bilder. Jag försökte sola 10 minuter om dagen för att få ett bra skydd. Plötsligt hade jag sällskap. Giftig? Tror inte det.

I turistaffären i byn kan man köpa hoppackad elefantskit. Äntligen har jag fått min affärsidé klar! De tar 300 kronor för klumpen. Boka in dej redan idag så får du köpa en till HALVA priset! Passa på, erbjudandet gäller endast en vecka!

Ute i vildmarken såg jag ett kattdjur. Det var för litet för att vara lejon och inte det minsta prickigt så jag undrade om jag såg i syner.
The animal orphanage tar hand om föräldralösa och skadade djur. Jag måste åka dit och se om "mitt" kattdjur finns där.
Svaret fick jag så fort vi kom innanför portarna.

 

 

 

Jag har skrivit forut att jag inte har trakigt. Men nu ar det riktigt seeegt. Har gjort mitt dagsarbete och de andra teamen ar redan tillbaka pa "hotellet" och ska ha barbeque ikvall. Vart team maste stanna tills imorgon.

Tank... om man hade fatt ta en dusch ikvall. Och atit riktig mat. Sovit i en sang utan generatorn danandes i bakgrunden. Ta pa rena, frascha klader och tagit en mangojos och kanske en ol.

Jag far i alla fall aran att sova i ett talt inatt, de andra sover ute for att vi fortare ska komma hem imorgon. Staltraden ar borttagen, vi far nog hora hyenorna inatt.

Men inte manga timmar kvar nu innan vi far komma "hem". 

Igar gick jag halvvags uppfor lejonberget. De som gick med mej hade varit uppe tidigare i veckan. Langst upp pa toppen lag en massa skelettdelar. De pekade ut grottan for mej, lejonkulan. For en vecka sedan sag de en lejonhona ungefar dar mitt talt star nu. Jag maste komma ihag att ta med min walkietalkie nar jag gar utanfor inhangnaden for att kissa... och nasta gang tar jag nog med mej spaden, battre forsvar an inget! 

Bild senare!

Antligen har jag borjat jogga igen. Kandes som jag flog fram over stockar och stenar. Ett par kilon lattare gor stor skillnad... Ni som kanner mej kan ana att jag inte joggade med de andra tva klockan 06.00. Istallet gav jag mej ivag efter frukost klockan nio. Med foljebil som vanligt, om nagot rovdjur skulle dyka upp.

Men det gjorde det inte. Bara mpalas och dikdiks. De ar sa sota, jag vill ha en med mej hem. Men vad skulle jag saga i tullen? Don't touch my dikdik.

Har ar bilder fran igar nar vi tog var forsta tripp utanfor omradet.


Dikdik



En skoldpadda vi fick flytta pa nar den segade sig over vagen.
Ingen annan har sover lange pa morgonen. Jag kanner mej som en skoldpadda. Lugn o skon. De andra haller med!! De sager att jag gar pa "tech time". Vanligt att alla tekniker sover lange. Skont att det inte bara ar jag :-)

Sa har ser jag ut. Saker i min sang medan Mr A borjar veva ner masten. Beredd pa den stora ilskna svarmen som angriper allt och alla.



Mr A ar kladd i sa mycket klader han kan. Och en hatt med myggnat. Han vagar borja veva. Jag ser hur bina i en stor klump hanger over kanten och nar de faller ner mot mr A ropar jag till honom. Han ger ifran sej ett vral och jag ser hur han hoppar in i sin sang.
Sen blir det tyst.



-Are you all right? fragade jag. -Yeah but I'm stuck in here with three bees, svarar han. Men jag kanner doften av ett moln av insektsspray.

Sa nu sitter vi i varsin sang och vet inte vad vi ska gora. En tredjedel av bisvarmen ar kvar pa masten, resten ligger strax ovanfor Mr A. I en stor klump. Den andre Mr A sitter i bilen.

Det kommer fram en kenyan till oss. En av vakterna. Akta dej, sager jag, det ar bin dar borta!!
Vara kenyanska medarbetare har berattat om mordarbina, de ar ju stadsbor men anda. Kenyanen kommer narmre och sager att... de dar ar inga farliga bin, ni behover inte vara radda. De kommer snart finna en ny plats att sla sig ner pa. Drottningen ar inte dar och de har ingen honung. Ingenting att skydda sa de sticks inte. De brukar landa hemma hos oss, ovanfor dorren. Man kan ga ut och in och de ar inte farliga.

Hrm... men...

-Andy, de ar inte farliga. -Det tror jag inte pa. Han far komma in hit och visa isafall. Jag tanker inte ga ut harifran.
Kenyanen gar in i svarmen och hjalper Andy ut.
-Ah well... eh...

Korkade turister.



Mission Killer Bees accomplished.

Vi har fatt oonskade gaster. Afrikanska bin, aven kallade Killer bees. Det sitter en stor tjock svarm i masten. Igar avvaktade vi, de kanske flyger ivag. Men nu ar det dags. Vi ska veva ner masten sa de flyger ivag. Jag har stallt ut min sang med mosquito net och lagt in vatten och mat. Dar ska jag sitta medan Andy vevar...
Scary!

Har ute existerar inte det forflutna och inte framtiden. Ingen sorg eller oro. Har existerar himlen och solen, jorden och faglarna. Ljudet och dofterna.
Som jag gillar att ta det lugnt. Jobb trillar in men utan stress. Lagger mej pa en bank och funderar.
Fotograferar blommorna. Pratar med Andy och Andy och forsoker minnas spansk skitgubbe med misslyckat resultat. Inte en stund har jag trakigt. Vantar pa maten, vi far lagad mat nu men med allt for lange mellan maltiderna.

Fran och med idag kommer jag rakna mej som frisk. Ingen mer antibiotika. Nu kan jag borja trana igen och bli pigg. Bara jag sager ordet frisk sa mar jag battre!

God morgon nya dag!

Jag insag att det ar lordag idag, det maste firas med en pase "Jatte"Salta! Glad i hagen skulle jag bjuda mina engelska kolleger. De  totalvagrade! Jag forstar inte. Saltlakrits ar ju nat av det godaste som finns!
Naja, mera till mej!

Trevlig lordag och godnatt!