Nyfiken Q

Att få köra sin egen bil. Och i bilen finns värme, hur mycket man vill. Och i bilen finns musik.

Mumford and sons, hur har jag missat dom? Visst, singeln som slog igenom är bra men allt de gör är bra. Så underbart och operfekt.

Lyssnar om och om på deras album Babel. Kanske gillar jag irländsk musik för jag har umgåtts med detta märkliga folkslag (britter) i 6 veckor?

Jag blev överraskad av snön men det gör inget. Jag har frihet. Trots att gårdagens resa gick till jobbet.

Jag undrade för mej själv vad jag gillar bäst. Vara ovan de vackraste molnen eller under dem där man kan se hela världen sprida ut sig. Halvvägs in i sömnen kom jag på svaret. Jag vill vara ovan molnen.

Sista natten med gänget!

Det blev en lång natt. De flesta damer som är på krogen i byn vill tjäna pengar. De är alla trevliga och snälla mot mej men vill efter ett tag bli bjudna på dricka eller pengar. Men den här kvällen träffade jag en riktigt cool kenyanska som gick sin egen väg. Hon hade häftigaste hatten och vi skrattade oss igenom natten.

Fröken Q är normalt sett en mycket lugn person. Hon vänder hellre ilskan inåt och kontrollerar den, på gott och ont.
Men en dag kom den där berömda droppen. Och alla svordomarna. Det gick till ungefär så här.

Jag slet till mej my f***ing bag och mina f***ing papper och f***ing rusade ut ur rummet. Slängde ryggsäcken på f***ing trailern och slet upp den för att ta ut nyckeln, som inte fanns där. J**la f***ing h*ll, jag slog på min f***ing väska och alla f***ing saker flög omkring och hamnade på marken. Jag plockade upp alla f***ing saker och slängde dem tillbaka i min f***ing bag och stängde f***ing dragkedjan sen slog jag f***ing väskan i f***ing gen så hårt jag kunde. Och nu börjar det kännas bättre men tog inte slut här. Så stark som jag aldrig tidigare varit slängde jag ut de åtta 20-kilos-väskorna ur två trailers och sedan in med dom f***ing väskorna igen. När jag lyfte in den sista f***ing väskan kom Mr G förbi.
-Why are you doing this again I thought you were finished? Frågade han. Det trodde jag också för fem timmar sen när jag redan då började känna mej lipfärdig av utmattning och hunger. -You're not in the strawberry fields anymore, are you? Nä, G, jag kan inte längre lukta jordgubbsdoft, för jag har slagit min väska gul och blå och svurit åt den som jag aldrig tidigare svurit. Men det var så skönt att få ut alltihop. Jag klappar min väska. Förlåt.

Det ösregnar! Och jag som ska köra genom "halva Afrika" off road med trailer imorgon... Kunde det inte regnat igår istället? Eller imorgon natt? Så här såg det ut sist på vägen och då hade det bara duggat.
Nåja, sova nu.

Sista natten i mitt tält. Djuren är tysta och vinden viner. Och just när jag skriver detta kom regnet. Hoppas det torkar till imorgon för jag vill inte fastna i lervällingen igen! Gonatt!

Snart borde nedräkningen börja. Så fort jag fattar att det är mindre än en vecka tills jag är hemma.
Fem veckor har gått fort den här gången. Det är mycket jobb kvar att göra men jag börjar långsamt vakna. Kylan på kvällarna gör skallen klar. Tillbaka till verkligheten? Jag kommer sakna mina käraste kollegor. Det blir en stor omställning igen.

Finaste girafferna. Det är svårt att få uppmärksamhet ibland, de står och tuggar och tuggar. Försökte med olika ljud, det enda de lyssnar till är mjau. Då tittar de upp nyfiket. Och jag får ögonkontakt och en bild.

Ser ni pumbas polare bakom busken?

Det är fascinerande hur djuren samspelar, de håller sig nära varandra. Frivilligt eller ofrivilligt. När jag såg leoparden stryka omkring såg jag 300 meter längre bort en ensam giraffunge. Antar att leoparden inte var hungrig den dagen.

Eftermiddag en vecka sedan, innan långa färden hemåt började.

Paul försöker ge onda blicken. Andy är nöjd.

Amanda försöker låta bli att posera.

Igår tog vi en middag på stan, i den enda västerländska restaurangen. De hade knappt någon mat kvar men jag fick in min vegetariska burgare som knappt var varm. Åt halva för folk har blivit dåliga där förr. När vi ätit klart och satt och dåsade kom tre män in med varsin stor metallbehållare med sprutmunstycke. Uh-oh... Vad är värst? Att just ha ätit maten och få reda på att de behövde anticimex där? Hade det varit bättre om de kommit innan så vi hade fått insektsgift i oss? Yuck...

Jag ångrar inte en sekund att jag åkte till poolen för en halvtimma. Så underbart! Igår hade jag en ledig dag. Jag var som en zombie. Men det var skönt att bara ta det lugnt i det dåliga vädret.
Idag börjar färden mot jobbet vid halv tolv. Det är en trevlig tripp kantad av zebror, elefanter och kossor med herdar. Men "vägarna" är så dåliga och det tar massa energi att skumpa omkring och försöka hålla huvudet mellan axlarna. Så nu ska jag njuta en stund till.

I torsdags rykte mina flätor, det mesta av dom iaf. Jag hade inte klarat mig utan dom i värmen. Det hade blivit ett stort damm-burr där insekter hade byggt bo. Och det hade blivit hett. Jag gillade flätorna men innan barbecuen kunde jag inte låta bli att pilla ur dom. Och jag bara älskar lockarna!

Sen blev det fest, som vanligt. Här med min kollega Paul och Mr W.

En långsam frukost i solen.

Hemma i min by och min säng! Jag ser ut som en vilde! Med galna ögon. Och de har monterat dit en spegel i mitt rum. Dusch. Och en öl. Aaaah.

Ar ett engelskt uttryck som betyder God natt Sov gott. Det far en verklig mening har ute. Den har lille rackaren ar lite mindre an en kortlek. Hans kompis tuggade min kollega pa halsen en natt for nagot ar sedan. De bedovar och sedan tuggar de i sig av kottet. Och man vaknar blodig och trasig.

I sann Buddhistisk anda lat vi honom leva. Men jag skakade mina klader noga i morse innan jag kladde mej.  

.

.