Party på swahili

Vi går in genom dörrarna till slakteriet och det stinker av kött, urin och alkohol. Musiken hörs ut till gatan där småpojkarna ber om pengar till lim och mat.

Vi är som vanligt de enda vitingarna på stället och vi räknar minuterna innan glädjeflickorna får höra ryktet och droppar in. Efter ett tag går det inte stå emot viljan att dansa. Afrikansk, jamaicansk och Rihanna skrålar i högtalarna. 

Jag är som alltid fascinerad av mina afrikanska väninnors sätt att dansa. När jag härmar dom måste jag släppa alla magens muskler, det är hemligheten. Det gör ont i övre delen av magen när jag släpper. Det är säkert jättenyttigt, alla magsårs-spänningar får röra på sig, en ur-dans, men det gör ont. Afrikanskorna skrattar, haha, vitingen dansar som oss. Eller försöker i alla fall.

Dirty Tusker

När man är riktigt skitig, smutsig och trött efter en vecka i öknen finns det bara ett botemedel. En Dirty Tusker. Kenyansk (lätt)öl för att fira att man är helskinnad efter en bra övning!


Transformation

 Det klickade till någonstans i Nairobi. På den italienska lunchrestaurangen fick jag frågan vad jag ska göra när jag kommer hem. Oj, ska jag komma hem? Vem är jag där då?

Cohens låt har gått varm de senaste dagarna.

Faller

Plötsligt faller vi. Jag åker åt sidan, magen känns som den vänds ut och in. Ett larm tjuter. Jag famlar efter något att hålla mig i och tackar för mitt säkerhetsbälte. Saker flyger i luften framför mej. Hur många sekunder? Mycket hinner fara genom huvudet i alla fall.
Vi är 11 personer i planet, inklusive en Duke och en kenyansk kändis. Det konstiga är att det är alldeles tyst när det händer. Ingen skriker eller låter. När det är över släpper jag ut ett uwuueh.
Uppspärrade ögon och skakiga händer. Nära-döden-upplevelse för många.
Det kändes inte som Balder på Liseberg även om jag försöker intala mej att det är det. Det var bara några månader sedan ett likadant plan kraschade i södra Kenya.

Min kollega Mr L som satt bredvid piloten berättar hur han instinktivt greppade ratten! Piloten gav honom en sned blick, han tog snabbt bort händerna som om ratten vore glödhet. Ooups.

Orphanage

Där går en liten flicka med rosa klänning, det är nog där barnhemmet ligger. Vi svänger in mot grindarna. En kvinna kommer fram till vår bil medan grindarna öppnas. Hon pratar med oss på swahili och har hämtat in flickan. Lyfter upp henne mot bilen. Jag tror att hon försöker tigga pengar och skakar på huvudet och tittar bort. Kvinnan verkar hög och har nog varit på limmet eller miraa. Hon trycker upp barnet mot flaket på vår bil när vi kör in, försöker nästan trycka in henne i vår bil. Vad säger hon, frågar jag. Att vi ska ta med oss barnet. Hon vill inte ha henne. 
 

Lyckligt slut

Kanske är det sista gången jag ser Kenya. Mitt uppdrag är slutfört och jag lämnar på eget bevåg. Just nu är det som ett lyckligt slut på ett långt äventyr. Jag tänker inte bli sentimental även om det är både sorgligt och en stor lättnad. De hade samlat ihop till en smyckesbox, skulle stått 2011-2013 bara, men den är jättefin med röd sammet inuti.


Välj sida

Vi brukar röra oss så mycket vi kan ute i samhället. Gå på afrikanska restauranger och pubar. Oftast är vi de enda ljushyade på ställena. Men häromdagen fick vi se det koloniala Kenya. En helt annan värld. Ja, det var jättefin live-musik och mycket trevligt ställe. Men ett helt annat Afrika, baserat på att engelsmän är överlägsna. Så ser det ut i mina ögon i alla fall. Vad vill man se? Äkta Afrika eller den uppbyggda koloniala delen? Jag gillar båda men det känns nästan för enkelt med den sistnämnda.


Valentines med 12 män

Varför skulle man behöva välja när man kan få 12? Och ni undrar varför jag är singel?


Zebror


På buffeljakt

Vi åkte ner till sjön där jag såg lejon ett halvår sedan. Fotade träd och en ensam giraff. Sen brakar det till på andra sidan. En buffel kliver ner i vattnet, sedan en till. Jag står ute vid sjön och håller mej stilla. De har fått syn på mej och frustar. Men jag är nära bilen. Sedan kommer hela familjen, kanske 50 bufflar.


Spegel

Jag har inte sett mej i spegeln på flera dagar, ibland går det en vecka. Så när jag öppnar en laptop med spegelklar skärm blir jag förvånad. Är det så hon ser ut. Jag brukar anta att jag ser ut ungefär som vanligt eftersom risken för mascara under ögonen är obefintlig.
Q har fått några extra rynkor men ögonen är levande.


Gnäll och eld

Alla börjar bli trötta och gnälliga. Ja, inklusive mej. Varken telefontäckning eller internet. Dessutom är gräset torrt som hö och elden spred sig som ja, löpeld. Nya tag snart.


Frukost i solen

Första lugna morgonen på mycket länge och jag njuter av varje tugga. Apelsinthé med ingefära och honung, weetabix och färska frukter.


En ledig dag

Ibland undrar jag om jag drar till mej konstiga djur. Men i det här fallet var det nog mest min hamburgare han var intresserad av. Jag gick efter honom och fotade, sen följde han efter mej till mitt bord och tittade på när jag åt. Jag lade huvudet på sned. Då lade han huvudet på sned. Sen satt vi där och bara tittade.


Ett ovanligt trakigt trad

 
Det ar en underbar utsikt harifran men allt ar bara beige och trakigt. Finns ju ingenting att ta kort pa! Vad skulle jag fota liksom, det har trakiga tradet? Det finns ju verkligen inget roligt med det har trakiga tradet.
-Ja men du kan ju borja samla pa trakiga trad.
-Men da blir de ju inte trakiga langre, da far de ju en mening. Om man borjar tycka att trakiga trad ar intressanta, da kan man ju inte kalla dom trakiga langre...
 
Har far ni ett ovanligt trakigt intressant trad.
 
.
 
 
Fran en ovanligt intressant trakig Q
 

Lejon, visst finns dom!

Vi åkte bort till byn för att hämta vår mast. Det är som att komma flera hundra år tillbaka i tiden. Folk sitter och täljer, någon håller en eld vid liv och andra ligger och dåsar i skuggan. Jag ser med stora ögon och de ser med minst lika stora ögon tillbaka. Igår hade de haft besök av lejon. Han hade legat på vägen helt orädd. Men vad gjorde ni då? Frågar jag. Alla höll sig inne. Ingen gick ut.
Jag tänker på de tre små grisarna och deras hus. Det hade räckt med att lejonet hade nosat lite på dörren så hade deras hydda fallit ihop. Men vi brukar säga att vi är säkra i vårt tält för hyenor och lejon har inga tummar. De kan inte dra upp dragkedjan.
-Jamboo säger jag till en gammal, gammal man. Han kanske inte är mer än 40 men deras liv är slitsamt. Hans karga ansikte byts ut i ett stort leende. Det är obeskrivligt häftigt, dessa kontraster. Och hela byn vinkar och skrattar när vi åker därifrån, äkta värme.

.

Ett lejon vi fick syn pa i ett inhangnat omrade

 


Uppbrott och avsked

Jag går bort till tvätt-tältet men där är bara en man. Ana, Esther? Frågar jag. Hakuna english, svarar han. No english.
Jag upprepar frågan och håller upp en bild.
-eeh women! Polletten trillar ner. Han pekar bortåt höger. En annan kenyan kommer och översätter. Där borta i det tältet.

Jag lämnar över bilderna till Ana. De ler och Esther pratar och sträcker händerna mot himlen. God bless you, översätter någon. Sedan fortsätter de med sina sysslor och packar. Det känns konstigt och jag blir lite kall inombords när jag går tillbaka till våra tält. Modstulen och sorgsen. Livet går vidare. Det här var bara en liten historia i den stora historien som kallas livet. Ändå har jag så svårt att släppa och gå vidare. Vi färdas snart, inte från denna plats utan mot vårt andra hem 2000 meter högre upp i bergen. Det kommer säkert nya historier där.

Ja, han är naken. Förutom sina smycken och huvudbonad.

Vägen hem genom solrosfält

Saker pratar

Jag pratar med andra teamet. Säger att nä, jag är inte uttråkad. Vi har det bra, ju.
-Ja men det är väl för att saker pratar med dej eller nåt.
-Va, hur menar du?
-Jo, ta den här ketchupflaskan till exempel. Den pratar väl med dej, hej hej Amanda, hur är läget? Han håller upp flaskan och vaggar den fram och tillbaka.
Jag skrattar. Ja, så är det nog.

Nyss pratade jag med bönsyrsan. Då vände den sitt huvud mot mej och tittade nyfiket. För 12 år sen spelades en film in om en muterade bönsyrsan (praying mentice), där jag hade en huvudroll. Det måste ju diskuteras.


Nya vänner

Habari! Eeh! Eeeh! Mamanda! Ayee.
Hon slår ihop händerna. Sådana leenden är äkta som diamanter. Vi skrattar ihop men vet inte riktigt åt vad.


Jag tog med mina kläder och min balja till deras tvätt-tält. Vi hade vinkat åt varandra och hälsat tidigare. Jag känner igen dom från förra gången när dom var i byn. Nu har de fått jobb här i lägret och tvättar kläder då och då.
Jag doppar fingret i vattnet mina kläder ligger i och ritar på stenbordet. Home. När åker ni hem, var bor ni? Ritar ett berg, där bor jag. Och sedan, flygplan, jag sträcker ut armarna och dansar runt.

-Aiaiaa, ouuuiiii, skrattar de. Men när jag säger cold, theluji, tittar de frågandes på mej. Det är ju ett av de få ord jag kan på swahili, det onödiga ordet snö. Men de kan knappt mer swahili än jag - och - varför i hela världen skulle de kunna ordet snö? De har aldrig känt minusgrader och aldrig ägt ett kylskåp. Jag lägger ner diskussionen. Roos som verkar vara några år yngre än jag har 5 söner och en dotter. Förstfödd var dottern visar hon stolt. Åt sönerna suckar vi och skrattar, ajaj, mycket jobb.
-Husband? De kan de viktigaste orden på engelska minsann.
Nä, jag skakar på huvudet. Det tyckte Esther var jättebra, hon jublar.

De pratar på och frågar efter kamera. Ja jag kan ta en picture på er imorgon, säger jag.
Esther pekar på sin glugg i tandraden och jag vet inte om hon är orolig för att det ska synas eller om hon vill att jag ska skaffa en ny tand åt henne. Jag låtsas dra ut min tand och ge den till henne.
När vi ska ta kort blir plötsligt deras ansikten stela och allvarliga. Jag försöker få fram leenden och till slut dansar vi framför kameran och de skrattar med mej och åt mej.

Esther har så vackert ansikte och det säger jag till henne. Men Jag tror inte hon förstår. När man inte kan ord får man istället se ordentligt in i varandras ögon. Esthers mörka ögon är grumliga och jag undrar hur mycket hon egentligen ser. Hon spottar lite tuggtobak och ler.
 

Morgon

Morgon. Oppnar ett oga och ror lite pa mej. Stanger det igen och ligger kvar. Horde nar de andra gav sig ut att springa for en stund sen. Jag ar alltid lika morgonseg. Min kompis fageln ser ut som jag kanner mej.
Man kan se alla mojliga konstiga djur i gryningen. Dessa verkar ha brattom nagonstans. Jag beslutar mej for att hanga pa deras sista varv. Solen har just gatt upp och den steker redan.
Krakorna ar morgonpigga. De vacker alla som fortfarande sover. Landar pa talten och kraxar. Det ar inte ofta man ser krakor som vackra men i denna miljo har de nagot visst anda.

En annan del av varlden

Morkret drar fram spindlarna ur sina halor. Stora som sma. Jag vill inte doda kamelspindeln. Atminstone inte i mina flipflops. Det ar en stjarnklar natt och Vintergatan breder ut sig over mej nar jag borstar tanderna. Syrsorna sjunger och generatorerna danar. Dagarna upprepar sig. Men nej, jag ar inte uttrakad. Det finns sa mycket att fundera over och prata om. God natt dar hemma.

Hetta

-Nar brukar det bli svalt nu igen? Visst brukar det latta lite efter 16?
 
Jag sitter med huvudet lutat ned mot bordet och tittar i mina handflator. Har smort in dom med vatten, det ger 30 sekunders lattnad.
 
-Ja, runt fyra brukar det vanda, svarar Andy som ligger pa rygg pa en av vara smala trabankar.
 
Vi har provat allt och forsokt komma pa en bra teori for att gora det svalare. Jag har suttit med mina fotter i en tvattbalja. Vattnet varms upp och lamnar fotterna vita och uppsvallda. Det ar sa mycket klor i vattnet sa huden blir len och mjuk. Men efter en stund ar fotterna lika varma som innan. Jag forsokte sova pa min trabank. Armarna far inte plats sa de far vila pa magen eller pa stalstallningen under. Jag dasade bort men vaknade nagra minuter senare badandes i svett och kippandes efter andan.
 
-Man kanske ska rora pa sig? Da flodar blodet mer i kroppen och kan kylas ned pa huden.
-Na man ska inte slosa energi, da far kroppen jobba och da blir man varm. Eller?
Men om man jamfor med elefanternas oron... Jag haller kallt vatten pa mina oron men kan inte vifta med dom hur mycket jag an forsoker.
 
-Det ar sa underbart att dricka iskallt vatten. Men det ska man inte gora for da far kroppen jobba mer for att fa det till kroppstemperatur.
Suck.
 
Luften star stilla. Det ar lika varmt i solen som i skuggan. Taltet ar varmare men jag kanner knappt nagon skillnad. Jag baddar mej med min kyl-trasa.
-Vad ar klockan nu? Redan fem?
Det kommer en vind. Den ar inte det minsta sval men luften ror sig. Jag tanker att jag borde ga och skriva nagot pa min blogg. Men jag orkar inte lyfta ett finger. Tjugo i sex samlar jag min sista energi och tar en dusch. Solen ar nastan nedanfor horisonten. Jag som hade tankt ta en joggingtur.
 
-Titta sa vackert, sager jag.
-Aaah, nu kan jag ju inte lasa min bok, det dansar sma solnedgangssolar framfor ogonen pa mej.
-Ja men du fick ju en religios stund, det maste det val varit vart?
Jag tar fram kameran. Otroligt vackert. Hoppas det blir mindre varmt snart.

RSS 2.0