Nya vänner
Habari! Eeh! Eeeh! Mamanda! Ayee.
Hon slår ihop händerna. Sådana leenden är äkta som diamanter. Vi skrattar ihop men vet inte riktigt åt vad.
Jag tog med mina kläder och min balja till deras tvätt-tält. Vi hade vinkat åt varandra och hälsat tidigare. Jag känner igen dom från förra gången när dom var i byn. Nu har de fått jobb här i lägret och tvättar kläder då och då.
Jag doppar fingret i vattnet mina kläder ligger i och ritar på stenbordet. Home. När åker ni hem, var bor ni? Ritar ett berg, där bor jag. Och sedan, flygplan, jag sträcker ut armarna och dansar runt.
-Aiaiaa, ouuuiiii, skrattar de. Men när jag säger cold, theluji, tittar de frågandes på mej. Det är ju ett av de få ord jag kan på swahili, det onödiga ordet snö. Men de kan knappt mer swahili än jag - och - varför i hela världen skulle de kunna ordet snö? De har aldrig känt minusgrader och aldrig ägt ett kylskåp. Jag lägger ner diskussionen. Roos som verkar vara några år yngre än jag har 5 söner och en dotter. Förstfödd var dottern visar hon stolt. Åt sönerna suckar vi och skrattar, ajaj, mycket jobb.
-Husband? De kan de viktigaste orden på engelska minsann.
Nä, jag skakar på huvudet. Det tyckte Esther var jättebra, hon jublar.
De pratar på och frågar efter kamera. Ja jag kan ta en picture på er imorgon, säger jag.
Esther pekar på sin glugg i tandraden och jag vet inte om hon är orolig för att det ska synas eller om hon vill att jag ska skaffa en ny tand åt henne. Jag låtsas dra ut min tand och ge den till henne.
När vi ska ta kort blir plötsligt deras ansikten stela och allvarliga. Jag försöker få fram leenden och till slut dansar vi framför kameran och de skrattar med mej och åt mej.
