80 mörka ögon
80 mörka ögon stirrar på oss, mäter oss med blicken. Det doftar urin. Jag tittar tillbaka, jag är ju inte rädd. Hans kind står ut som en golfboll. Killen jämte gräver i en påse och han har strån i mungipan. -Jamboo, buy me a beer please! säger en lång man. Vi skrattar bort det. Hans ögon skiftar på en millisekund från glada flummiga till hårda, svarta, och sedan tillbaka lika fort. Jag undrar om vi haft tur som aldrig råkat ut för trubbel. Men vi blir av med honom.
Det känns absurt att vara de tre enda vita personerna i en mörk bar. Vi är de med pengarna, de som man ser upp till eller hatar. Killarna känner sig grymt snygga när de afrikanska tjejerna kråmar sig kring dem.
Väntar så länge jag kan med att gå till toaletten. Det är ett hål i betonggolvet, utan papper eller handfat. Glad att jag fick med våtservett. Det går i alla fall spola till skillnad från de flesta andra offentliga toaletter.
Vi går ut mot taxin och småkillarna flockas runt oss. Give, give. Mwanangu, säger jag. Min son, nej. Det blir inget lim för dej ikväll. De trycker ansiktet mot rutan, please ma'm, skrattar och springer efter, framför och runt bilen. Jag har lärt mej att inte bli generad och ledsen utan jag skrattar mot dom och trycker handen mot rutan. De behöver inte pengar, de behöver en god mor.
På nästa ställe håller fler msungos till. Många soldater och en del hjälparbetare.
Jag får inblick i en helt annan värld. Mina kollegor berättar historier som nästan får mina öron att trilla av. Kenyanska par äntrar dansgolvet som det vore deras eget sovrum.
Ibland är jag naiv och det är jag glad över. Tjejen vi först pratade med för några månader sedan är här igen. Med en annan peruk. Hon är söt men full och idag har hon inget leende på läpparna, sitter själv i baren. Det gör ont i mej och jag blir nästan illamående när jag inser hur saker hänger ihop. Men jag vill inte förstå. Och vissa saker kommer jag nog aldrig kunna acceptera.
Kommentarer
Trackback
